LÄRA SIG SITT NAMN

nu vet jag inte om poletten trillat ner för dom små. om dom förstått vad dom heter.

jag had just fått hit en Spitz som håller på att lära sig sitt namn

-jag lär honom sitt namn genom att först och främst ta tillfället i akt då han visar mig uppmärksamhet och fokus. jag säger då hans namn och han får en godis

-sen har vi dom stunder då alla hundar får en godis i tur och ordning då jag säger deras namn

-ute när vi går i kooppel och det händer lite mer runt i kring kan jag välja att stanna. när Spitz inte längre kan gå framåt och han avverkat den lilla cirkel han kan röra sig på ser han på mig.

jag säger hans namn och han får en godis

-nu när dom övningarna går fort och lätt utan krångel kommer jag säga hans namn då vi går i koppel ute och se om han lystrar. då får han mycket beröm. gör han det inte fortsätter vi med grundövningarna. jag vill inte lära in att jag ska säga namnet många gånger för att hunden ska lyssna. jag vill inte heller behöva höja tonen i rösten.

när det sitter i koppel får han komma lös

när jag släpper en hund lös för första gången är vi i skogen. långt från trafikerade vägar.

Spitz kommer att ha följt dit innan men då gått i längre koppel/flexi fast övriga varit lös. vi har då kört samma övningar som i koppel i stan.

när jag väl släpper honom litar jag lite på flock känslan. att han vill hålla sig till dom andra hundarna. men sen vill jag stärka upp att det är just mig han följer.

vid dom första inklallningarna i skog och mark ropar jag inte på honom utan på dom andra. han kommer förmodligen följer med dom in. då får han en godis och sen fortsätta vara lös. vi får många lyckade inkallningsliknande situationer innan det är hans namn som jag ropar.

om han är en sådan som finner naturen allt för fascinerande och inte finner folk på 2 ben nog intressanta får jag ta hjälp

(jag skulle börja med såna övningar direkt om jag inte allt som oftast tränar mina hundar själv)

då blir det mer korta skick fram till mig där jag står med en godis. och sedan tillbaka till den andra personen.

det byggs på med att vägen blir lite svårare så att han får använda näsan.

håller man sig i skogen och terrängen kan hunden använda sin näsa. men på en väg är det svårt att spåra för en nybörjare.

jag börjar med alla dagishundar som om dom kan inget. det blir bäst så. att lära från grunden skadar inte heller en spontant lyhörd hund eller redan tränad hund.